amazingkarma

Söndaen den 14 augusti kl 13.12 Kom vårt lilla mirakel till världen
.
Han Vgde 2240 gram och var 48 cm lång och kom med kejsarsnitt
efter att ha kämpat i över 48 timmar.

Jag blev igångsatt fredagen den 12 augusti, då han var för liten och inte fick tillräkligt mkt med näring från min livmoder längre. Läkaren förklarade för mig att livmoderna fungerar tills den dagen man har blivit satt till, och efter den dagen så ger den mindre och mindre näring.. och att min livmoder trodde att jag redan hade gått över den dagen.
Vi kom in till herlevs sjukhus på fredag morgonen, och där fick jag en tablett som de la bakom min livmoder. Den skulle sätta igång mig..
Vi fick sen åka hem och vila och komma tillbaka kl 14...
Kl 12 började värkarna att komma..
och kl 16 fick jag min nästa tablett. och fick ännu en gång åka hem. Vi skulle bara ringa och komma tillbaka om det blev för hårt och gjorde för ont. Då skulle jag komma in och få ngt att sova på.
Vi åkte o köpte kvällsmat och åt lite och jag vilade.. kl 21 på kvällen gick jag och la mig och va helt trött ...
kl 22 vaknade jag och hade MEGA ont!! kändes som man ville gå på toaletten hela tiden...
Janus ringde in till födogången som sa vi skulle komma in direkt.
Vi åkte in, och när vi kom in i hissen gick vattnet...
Jag hade inte alls förväntat mig det, och blev helt chockad... och sa bara Jag har inte tissat i mina byxor...
hade ju läst i brochyren om igångsättning att de skulle pricka hål på vattnet så jag hade inte alls tänkt på att det kunde hända...
Barnmorskan tog emot oss och var supersöt. Jag fick låna kläder från sjukhuset, och hon gjorde i ordning ett rum så att jag o Janus kunde sova där.
det var ett kontor eller ngt med en bäddsova... de visste inte riktigt var de skulle göra av oss...
Vi kom in och la oss, men när kl var 3 på natten hade jag så ont att jag fick morfin av barnmorskan... sen kunde jag sova till kl 6 på morgonen... efter det satt jag upp och halvsov mellan värkana till kl 8 då vil skulle vara tillbaka inne hos barnmorskan...
De diskuterades lite om jag skule få en tablett till eller vätska i dropp ...
Jag blev inlagd på födogången, och fick vätska....
men jag vägrade tydligen att öppna mig... till slut fick banmorskan hjälpa till lite för att jag skulle öppna mig..
Då hade jag så ont av värkarna att jag bara ville ha epiduralen...
men jag skulle först ha öppnat mig 3 cm innan jag fick den..
Vi försökte med att jag fick ligga på alla 4 och gunga, och även hoppa lite på en pilatesboll...
med nada... fick hjälp igen till att öppna mig lite av barnmorskan.. och till slut kom det in en narkosläkare som satt epiduralen i ryggen på mig...
Det Kändes, men just då hade man så ont av värkarna att man bara ville ha vad som helst för att slippa det onda...
och jag kunde inte ligga ner överhuvudtaget... det gjorde sjukt ont då...
Epiduralen hjälpte fort och tog bort det mesta av allt det onda...
Men man kände ändån när värkana kom... tryckte mot urinblåsan och kändes som man skulle kissa på sig typ..
Jag fick senare en påse vätska till, och fick även antibiotika eftersom vatnnet gått dagen innan.
kl 02 på natten stoppade de vätskan och min livmoder skulle vila 5 timmar.
jag fick även feber på natten och fick panodil mot det.
Barnmorksna kom och väkte mig varannan timme ca hela natten för att kolla febern, eller ge mig mer mediciner m.m..
Kl 7 på morgonen fick jag min sista påse med vätska, om inte det skulle fungera så skulle de bli kejsarsnitt.
Jag hade öppnat mig 6 cm fram tills nu, men inget mer hände.
och inte efter vätskan heller...
Det fick bli kejsarsnitt...
Janus fick på sig gröna skyddskläder och jag gjordes iordning för operation. jag hade saker överallt, dropp, epiduralen som pumpades i mig, kateter, och trådar som satt fast i babyns huvud...
Väl inne på operationsbordet skulle jag få mer bedövning... fick ännu en gång sitta upp med huvudet ner mellan brösten medans de letade efter rätt ställe att sticka... de fann inte det, så jag fick lägga mig ner på sidan...
Så stack de mig... jag var då redan bedövad i magen och kunde inte känna om ngn nep i mig...
Jag fick sen ligga ner på en smal britts som lutade och hade båda händerna raka ut på armstöd. Janus satt på min högra sida...
Jag blev bedövad från bröstet och ner och jag kunde verkligen inte känna ngt. Det var en sjuk känsla och jag fick sv¨årt för att andas. och blev helt täppt i näsan... fick ngn slang i näsan o de sa jag skulle andas in ... men kunde inte för jag var så täppt... snyt dig sa de och jag försökte, men hade ju inga magmuskler överhuvudtaget... va ju helt bedövad...
Det var massor av människor i rummet, och jag kände att jag va på väg att få panik för jag inte kunde röra mig eller andas... de frågade efter mitt person nr, men jag fick inte fram ett ljud...
Efter ett tag hör jag babyskrik... lilla Eliott var ute. De svepte in honom och kom fram med honom till mig... bad mig att prata med honom men jag fick bara fram ett hej... och tårarna bara rann... jag kunde inte prata för all bedövning... va helt om töcknad.
De gick ut med Eliott i rummet brevid o torkade av honom , vägde och mätte... sen kom de in med honom igen, innan de va dax för mig att läggas på uppvaket tills jag kunde röra mina ben igen....
jag blödde rikrigt mkt... vilket skrämde mig... jag visste ju inte jag skulle blöda så mkt.
Kom sen upp på barselgången där mina eftervärkar kom.... fy fööör vad ont det gjorde och massa läkare tryckte mig på magen för att få ut allt blod...Fick tabletter för att livmodern skulle dra ihop sig.. och hade sjukt ont....


Vilken tur man glömmer allt detta när man tittar på sin fina pojke...
Älskade Eliott, välkommen till världen och till oss.