Fortsättning:
för att Eliott vaknade... bara att inse att mitt liv nu kommer att se ut så....
men en liten fortsättning på vad som hände sen är:
Jag hamnade på barsel gången i 2 nätter och Eliott låg på neonetal avd för förtidigt födda barn.
Det var riktigt hårt att inte själv kunna gå ner till honom den första dagen, eller att jag inte fick sova med honom
de första nätterna för att jag själv var inlagd pga av mitt kejsarsnitt.
Efter 2 dagar fick jag flytta ner till Eliott, men då fick inte Janus sova över med oss mer. Fanns inte plats för pappor där :(
Vi var inlagda i 10 dagar med Eliott. Det var hårt i början när han låg under övervakning hela tiden. En maskin som lät hela tiden... han hade bandage om handen där han fick socker dropp för han hade svårt med sockret.
Han blev stucken i hälen var 4de timme och till slut var hälen helt blå. och jag grät när han blev stucken :(
Men efter ngra dagar fick han slippa den maskinen och få en annan mindre som han bara var fast till när han låg i sin säng. Då fick han lite gulsot ist. och fick ligga i ljus. såg ut som en blå uv lampa.... där låg han ett dygn ca sen var det borta.
Eliott gjorde framsteg varje dag.. släptte socker, övervakning, uvljus m.m.. Men skulle lära sig att äta innan vi fick åka hem. så hade sond...
Vilken lättnad när han hade ätit själv i 1 dygn , tagit på i vikt och vi fick åka hem.
Såååå skönt att komma hem till pappa Janus.
Nu är vi hemma och har varit hemma i 5 dagar.. allt har gått fint, tills igår då Eliott inte ville sova försen kl 3 på natten... så idag är vi trööööötta!!!
måste vidare med livet nu ;)
men skirver snart igen!
Pussmedkram ♥
ELIOTT ♥Eliott 14 augusti 2011 kl 13.12
Söndaen den 14 augusti kl 13.12 Kom vårt lilla mirakel till världen
.
Han Vgde 2240 gram och var 48 cm lång och kom med kejsarsnitt
efter att ha kämpat i över 48 timmar.
Jag blev igångsatt fredagen den 12 augusti, då han var för liten och inte fick tillräkligt mkt med näring från min livmoder längre. Läkaren förklarade för mig att livmoderna fungerar tills den dagen man har blivit satt till, och efter den dagen så ger den mindre och mindre näring.. och att min livmoder trodde att jag redan hade gått över den dagen.
Vi kom in till herlevs sjukhus på fredag morgonen, och där fick jag en tablett som de la bakom min livmoder. Den skulle sätta igång mig..
Vi fick sen åka hem och vila och komma tillbaka kl 14...
Kl 12 började värkarna att komma..
och kl 16 fick jag min nästa tablett. och fick ännu en gång åka hem. Vi skulle bara ringa och komma tillbaka om det blev för hårt och gjorde för ont. Då skulle jag komma in och få ngt att sova på.
Vi åkte o köpte kvällsmat och åt lite och jag vilade.. kl 21 på kvällen gick jag och la mig och va helt trött ...
kl 22 vaknade jag och hade MEGA ont!! kändes som man ville gå på toaletten hela tiden...
Janus ringde in till födogången som sa vi skulle komma in direkt.
Vi åkte in, och när vi kom in i hissen gick vattnet...
Jag hade inte alls förväntat mig det, och blev helt chockad... och sa bara Jag har inte tissat i mina byxor...
hade ju läst i brochyren om igångsättning att de skulle pricka hål på vattnet så jag hade inte alls tänkt på att det kunde hända...
Barnmorskan tog emot oss och var supersöt. Jag fick låna kläder från sjukhuset, och hon gjorde i ordning ett rum så att jag o Janus kunde sova där.
det var ett kontor eller ngt med en bäddsova... de visste inte riktigt var de skulle göra av oss...
Vi kom in och la oss, men när kl var 3 på natten hade jag så ont att jag fick morfin av barnmorskan... sen kunde jag sova till kl 6 på morgonen... efter det satt jag upp och halvsov mellan värkana till kl 8 då vil skulle vara tillbaka inne hos barnmorskan...
De diskuterades lite om jag skule få en tablett till eller vätska i dropp ...
Jag blev inlagd på födogången, och fick vätska....
men jag vägrade tydligen att öppna mig... till slut fick banmorskan hjälpa till lite för att jag skulle öppna mig..
Då hade jag så ont av värkarna att jag bara ville ha epiduralen...
men jag skulle först ha öppnat mig 3 cm innan jag fick den..
Vi försökte med att jag fick ligga på alla 4 och gunga, och även hoppa lite på en pilatesboll...
med nada... fick hjälp igen till att öppna mig lite av barnmorskan.. och till slut kom det in en narkosläkare som satt epiduralen i ryggen på mig...
Det Kändes, men just då hade man så ont av värkarna att man bara ville ha vad som helst för att slippa det onda...
och jag kunde inte ligga ner överhuvudtaget... det gjorde sjukt ont då...
Epiduralen hjälpte fort och tog bort det mesta av allt det onda...
Men man kände ändån när värkana kom... tryckte mot urinblåsan och kändes som man skulle kissa på sig typ..
Jag fick senare en påse vätska till, och fick även antibiotika eftersom vatnnet gått dagen innan.
kl 02 på natten stoppade de vätskan och min livmoder skulle vila 5 timmar.
jag fick även feber på natten och fick panodil mot det.
Barnmorksna kom och väkte mig varannan timme ca hela natten för att kolla febern, eller ge mig mer mediciner m.m..
Kl 7 på morgonen fick jag min sista påse med vätska, om inte det skulle fungera så skulle de bli kejsarsnitt.
Jag hade öppnat mig 6 cm fram tills nu, men inget mer hände.
och inte efter vätskan heller...
Det fick bli kejsarsnitt...
Janus fick på sig gröna skyddskläder och jag gjordes iordning för operation. jag hade saker överallt, dropp, epiduralen som pumpades i mig, kateter, och trådar som satt fast i babyns huvud...
Väl inne på operationsbordet skulle jag få mer bedövning... fick ännu en gång sitta upp med huvudet ner mellan brösten medans de letade efter rätt ställe att sticka... de fann inte det, så jag fick lägga mig ner på sidan...
Så stack de mig... jag var då redan bedövad i magen och kunde inte känna om ngn nep i mig...
Jag fick sen ligga ner på en smal britts som lutade och hade båda händerna raka ut på armstöd. Janus satt på min högra sida...
Jag blev bedövad från bröstet och ner och jag kunde verkligen inte känna ngt. Det var en sjuk känsla och jag fick sv¨årt för att andas. och blev helt täppt i näsan... fick ngn slang i näsan o de sa jag skulle andas in ... men kunde inte för jag var så täppt... snyt dig sa de och jag försökte, men hade ju inga magmuskler överhuvudtaget... va ju helt bedövad...
Det var massor av människor i rummet, och jag kände att jag va på väg att få panik för jag inte kunde röra mig eller andas... de frågade efter mitt person nr, men jag fick inte fram ett ljud...
Efter ett tag hör jag babyskrik... lilla Eliott var ute. De svepte in honom och kom fram med honom till mig... bad mig att prata med honom men jag fick bara fram ett hej... och tårarna bara rann... jag kunde inte prata för all bedövning... va helt om töcknad.
De gick ut med Eliott i rummet brevid o torkade av honom , vägde och mätte... sen kom de in med honom igen, innan de va dax för mig att läggas på uppvaket tills jag kunde röra mina ben igen....
jag blödde rikrigt mkt... vilket skrämde mig... jag visste ju inte jag skulle blöda så mkt.
Kom sen upp på barselgången där mina eftervärkar kom.... fy fööör vad ont det gjorde och massa läkare tryckte mig på magen för att få ut allt blod...Fick tabletter för att livmodern skulle dra ihop sig.. och hade sjukt ont....
Vilken tur man glömmer allt detta när man tittar på sin fina pojke...
Älskade Eliott, välkommen till världen och till oss.
Det dära förlossningsbrevet...
Ihh vad svårt det är att skriva det där förlossningsbrevet.
Jag som inte brukar brista i ord känner mig helt förvirrad och tom...
Har knåpat ner några rader om mig, mitt tjocka blod, min skräck, och min låga smärttröskel..
men förväntningar? Jag vet ju inget... dålig info?
RÖRIGA danmark!! Har inte ens haft samma barnmorska 2 gånger här jag bor. ....
Känner ingen trygghet till någon speciell... har ingen speciell at vända mig till som vet vem jag är och känner till
hur VI har det.... Det känns läskigt att de bara läser lite i en journal och sen tror de vet allt om mig och baby...
och det närmar sig med STORMSTEG.....
Jag borde vara mer förberedd än vad jag är...
På hemmaplan är nog allt klart och fixat...
Men inte mentalt över själva förlossningen.... Vet bara den lilla info jag fick i måndags av överläkaren och det jag fick veta i fredags efter att min journal varit på konferans....
Fredagsläakren sa jag skulle få all info på måndagen.. skulle bara leta upp en annan läkare Jens, efter jag varit på min flow scanning... vilket jag gjorde... men han hade inte fått veta att HAN skulle ge mig ngn information... BAH!
Men nu skall jag ju tillbaka på torsdag och på fredag.. så får hoppas jag få veta allt jag behöver innan det är dags.
Lille Eliott får för lite näring genom navelsträngen. så jag mäter mitt flow hela tiden för att se om han får näring i sig så det räcker eller om han börjar tappa vikt... får veta på torsdag vad han väger.... min lille kille... Kämpa På! snart är du här mitt fina älskade lilla hjärta... ♥
I cant sleep... Inte så märkligt kanske...
För huvudet surrar av tankar..
Det händer så mkt i mitt liv just nu
och jag har svårt att focusera och tänka klart.
Blir man någonsin förberedd?
Jag är LIVRÄDD!
Blandade känslor inför morgondagen..
Imorgon ... känns som 1000 timmar tills dess...
gjort hela helgen...
varför kunde jag inte bara få veta till 100 % i fredags?
Har ju gått som på nålar hela helgen..
tårar har trillat, magen har svidit, och oron har bitit sig fast...
Jag trodde jag va stark..
I alla fall starkare än så här..
Hormoner?
Jag vet inte...
vet bara att jag ALDRIG varit så här rädd i hela mitt liv.
Men imorgon får jag i alla fall de svar jag behöver...
Undra om jag ens kommer att kunna sova inatt...
Inte mkt jag sovit denna helgen...
Tack ännu en gång till mina fina vänner.
underbart att veta att ni verkligen finns där
när allt är som det är.
Tänk vad mkt ett litet sms kan betyda egentligen.. ♥
Det är verkligen i stunder som dessa man märker vilka
som är ens riktiga vänner och vilka som inte bryr sig ett skit...
Let go of those who bring you down,
and surround yourself with those who
brings out the best of you
♥♥♥
Oh sunny day!
Och 31 dagar kvar säger gravidkalendern.
Har tvättat ännu mer av lilla Eliotts kläder, snuttefilt och bamsar. Allt skall ju vara tvättat när man får en liten en.
Har också handlat in lite mer saker för att kunna göra mina egen dopkort. Nu behöver jag bara själva korten att göra dem på och kuvert. Får ta en ny runda till panduro.. fann inte dem sist, men de finns i katalogen.
Så skall väl göra ca en 20-25 kort... Är lite osäker på exakt vilka av sina vänner man skall bjuda... Finns ju några man inte umgås riktgt med länge eller inte hört av eller sett på flera månader... vart drar man gränsen egentligen?
Janus har ju också en riktigt stor familj... stor fin familj!! :)
Eliott kommer få massor med kusiner. KUL när man själv inte har växt upp med så många.
Såg att jag bara bloggat 1 gång i månaden.. haha.. får väl skärpa mig :)
Så därför får ni 2 blogginlägg 2 dagar på rad ...
Imorse hade jag nog lite förvärkar av ngt slag... kändes som hugg eller stick från navlen och ner... ett par gånger.. men försvann sen...
Men har hört att man inte tvivlar när de riktiga värkarna är här....
Ihhh Im scared!
Men väskorna är packade... både min egen väska och Eliotts väska med kläder, nappar, snutte m.m...
Är väl i strort sett klart med allt... bara sängen som skall upp och bäddas och barnvagnen som skall komma till danmark :)
Ha en fin weekend alla! :)
♥ ♥ ♥
Massa kärlek!!!
(för) mycket på gång(?)
Långt från allt som händer skrivs dock ut där...
Den sista månaden har bara varit helt ... hrm.. katastrof kanske är ett ord som passar...
På en månad har jag blivit av med min älskade bil, ínsett att en kär vän kanske inte va en sån nära vän som jag trodde, Janus cyklar har blivit stulna och han har blivit uppsagd från jobbet, vi har insett vi inte har råd med 2 bilar och idag blev jag påkörd av en bil bakifrån.... vad mer skall hända? Graviditet, carpal tunnelsyndrom förkylning och att vara vätskefylld räcker tydligen inte.... ALLT skall bara ske och det NU!!!
Vi har sänkt lägenheten med 100 000, men ingen ringer för det... har insett vi får stanna här ett tag så har fått möblera om, ut med gammalt in med nytt... praktiskt...
Ja det är riktigt mkt som händer just nu.... och denna tiden när man bara skall slappa av ta det lungt och koncenterar sig på babyn...
Ett namn har vi i alla fall äntligen enats om ELIOTT♥... Och det namnet känns riktigt bra men mest är det väl skönt att vi fann ett namn till honom... kändes lite jobbigt att inte ha ett namn...
Ännu en gång vill jag rosa min älskade. Han är en fantastisk man och har en underbar personlighet. Och han finns alltid där när allt är berg o dalbana. Jag tackar min lyckliga stjärna över att ha DIG i mitt liv Janus.
Och ser framemot massa mysiga år med barn, resor och massa kul familjeliv. Du har förändrat mitt liv för alltid. Och du är min bästa vän.
Tror inte jag skulle klara allt detta utan dig... du är bara fantastisk!
Trots allt som händer så sitter jag här och ler vid tanken på min man min familj vår baby och våra nära fina vänner.
så nu skall jag sluta klaga, och bara njuta av det fina liv jag delar med den man jag älskar över allt annat!!
Knus på jer ! ♥
